WPT's logotype - capital letters W, P and T in dark red color floating over world map in grey color
WPT/Uppdragshuset
Maria Skolgata 83
118 53 Stockholm
Sweden
tel: +46 (0)8 663 55 10

Meljadressen är kortformen av ordet information (de första fyra bokstäverna), kanelbulle, den tre bokstäver långa förkortningen av vårt företagsnamn, punkt, landskoden för Sverige

Vad gör en patentgranskare?

- Jag läser in mig på det aktuella teknikområdet så att jag förstår uppfinningen, sedan söker jag, sållar ut det mest relevanta, och skickar resultatet till kunden.

Ungefär så brukar vi och de flesta andra som arbetar med patentundersökningar kortfattat beskriva sitt jobb. Det en professionell informationssökare gör förefaller inte skilja sig nämnvärt från vad de flesta gör när de använder en sökmotor på jobbet, i skolan eller privat. Man skriver in några sökord i en sökmotor - letar igenom träffarna - klart! Kanske är det inte så konstigt att en del undrar vad vi gör. Vi ska försöka förklara det.

Söka information - som att cykla?

För att närmare förklara vad vi som söker patentinformation arbetar med ska vi likna våra arbetsmoment och verktyg med cykelbudets.

Vare sig man tillbringar mycket tid på en cykel eller framför en dator, är det svårt att med andra ord utom de mest självklara beskriva vad man egentligen gör under dagarna. Båda jobben går ut på att leverera snabbt och effektivt, utan att vare sig tappa eller glömma plocka upp något viktigt på vägen. De flesta förstår att man med tiden lär sig hitta bättre, sällan kör vilse och att man med tillräcklig erfarenhet kan avgöra när en genväg är bra men en omväg är bättre. En närmare förklaring slutar nästan alltid med att arbetet låter enklare och mer rutinmässigt än det i själva verket är.

När ett cykelbud beskriver sitt arbete är det kanske sällan någon som utbrister:

- Oj, kan man tjäna pengar på att cykla? Ring mig om ni behöver anställa någon på budfirman!

De som kan cykla kan också uppskatta sin egen topp- och medelhastighet, sin egen uthållighet och sin egen styrka. De flesta kan säkert själva snabbt avgöra om de har de fysiska förutsättningarna för att klara jobbet eller inte. Bland de som har rätt fysik finns säkert även de som av någon annan anledning har svårt att se sig själva som cykelbud - kanske har de svårt för att läsa kartan, kanske har de uselt lokalsinne, kanske kommer de nätt och jämt ihåg sin egen portkod...

När den som gör patentundersökningar beskriver sitt arbete, händer det inte sällan att någon utbrister:

- Oj, kan man tjäna pengar på att söka information? Ring mig om ni behöver anställa någon på sökföretaget!

Eftersom de har svårt att förklara vad de kan göra som inte vem som helst kan göra, har professionella informationssökare själva viss skuld i att denna syn på yrket som "busenkelt" alltjämt är utbredd. Om inte en yrkesman kan förklara skillnaden, hur ska man då kunna kräva att gemene man förstår densamma?

Informationssökning inom patentområdet förknippas med patentdatabaser, sökverktyg och system för klassificering och indexering av patent. Det är därför inte så konstigt att all grund- och vidareutbildning på området handlar om att lära sig vilken typ av information som finns hämta ur olika databaser, att lära sig hitta rätt bland patentklasser, och att lära sig hur man använder olika sökverktyg. Alla kan, förutsatt att de också har en adekvat teknisk bakgrund, på ett par år skaffa sig grunderna för att söka patentinformation.

För att återigen jämföra med cykelbudet skulle man kunna säga att patentdatabaser och sökverktyg är våra cyklar, att system för klassificering och indexering är våra kartor och att vår färdighet i att utnyttja sökverktyg är vår fysik. Alla professionella patentgranskare äger cyklar av tillräcklig kvalitet, de har tillräcklig fysik och de kan läsa kartan. Detta betyder inte att alla patentgranskare söker på samma sätt - och inte heller att de är lika bra på allt. Varje individuell granskare utvecklar med tiden sin egen "sökstil" - några förlitar sig främst till sin goda fysik, medan andra drar nytta av att de kan kartan utantill.

Trots att man har grundförutsättningarna - en bra cykel, rätt fysik för cykling och förmåga att läsa kartan - är det inte självklart att man blir stadens bästa cykelbud. Den som även har utmärkt lokalsinne, en förmåga att lägga namn, adresser och portkoder på minnet, bra hörsel, brett synfält, en förmåga att snabbt kan tolka trafiksituationer samt en god portion mod lyckas 99 gånger av 100 att ta sig snabbare fram till rätt adress. Det är troligtvis på ett liknande sätt när det gäller att cykla rätt i patentinformationsrymden.

När man försöket hitta rätt i patentinformationsrymden gäller det dock av vara extra uppmärksam, eftersom det inte finns någon förutbestämd adress - slutdestinationen och vägen dit är alltid okänd - ibland kanske den inte ens existerar! När man insett att man kanske inte kan komma ända fram måste man själv avgöra när man kommit så nära man kan. Förmågan att avgöra när man kan komma närmare och när man inte kan göra det är kopplat till måttet på patentgranskarens skicklighet - träffsäkerheten.

Vem som än väljer att själv cykla med en försändelse framför att anlita ett cykelbud kommer alltid förr eller senare fram till rätt adress. Endast i undantagsfall kommer den som väljer att själv göra en patentundersökning närmare målet än en erfaren patentgranskare.

Till de egenskaper som kan vara till hjälp för att nå så långt som möjligt hör förmågan att förstå och beskriva teknik, förmågan att läsa snabbt, bra sifferminne, bra bildminne, en känsla för språk m.m. Till detta kommer naturligtvis yrkeserfarenhet och know-how. När det gäller sökning är ingen egenskap eller erfarenhet oviktig och en kombination av många är bra. Det är mycket svårt att rangordna och peka ut något speciellt. Istället ska vi nästa avsnitt påminna alla som sökare om vilken oförliknelig förmåga de använder sig av när de söker information.

Datoriserad informationssökning - varför inte?

Hur många ser inte sig själva som framgångsrika på området informationssökning? En överväldigande majoritet "hittar alltid det de letar efter" när de söker information på Internet. Förklaringen till detta är inte att dessa personer är skrytsamma eller rent av far med osanning, utan snarare att de vet vad de letar efter och att sökmotorerna inte är svårare att använda än att i stort sett alla med litet datorvana kan hitta rätt. När man letar efter en sak knappar man in några sökord, trycker retur och ögnar sedan igenom svaren. När man letar efter någon annan sak byter man ut sökorden och repeterar samma enkla procedur. I skenet av detta är det kanske inte så konstigt att många betraktar informationssökarens arbete som något vem som helst kan göra.

Men om det nu verkligen är så enkelt att söka information att nästan vem som helst kan göra det, kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget finns en plats för människor som informationssökare? Det moderna samhällets svar på arbetsuppgifter som är enkla, rutinmässiga och repetitiva är ju datorer och automatisering. Hur kan det komma sig att det inte (åtminstone inte ännu) finns något bra system för automatisk informationssökning, och då i synnerhet för sökning av patentinformation? Patentdatabaserna är välkonstruerade, datorkraft är billigt och det finns väldigt duktiga programmerare. Vad är problemet?

Ett system för helt automatiserade patentundersökningar skulle naturligtvis behöva behärska alla de saker som en patentgranskare gör i sitt arbete. Utan att bli alltför detaljerad skulle man kunna dela upp en patentundersökning i tre huvudsakliga deluppgifter:

förarbete
att förstå en teknisk beskriving bestående av text och bild
sökarbete
att konstruera en sökstrategi utifrån förståelsen
efterarbete
att gallra ut det mest relevanta av det som sökstrategin fångade

Med dagens avancerade teknik för att tolka och behandla såväl text som bild, kan man ledas till att tro att den första deluppgiften är lättare att automatisera än den i själva verket är. Det svåra ligger i begreppet förståelse. För att kunna veta att man har förstått något måste man också kunna inse när man inte har förstått, eller ännu värre, när man har missförstått. Alla har vi väl åtminstone vid något tillfälle missförstått en mening. Det som faktisk står skrivet kan ibland också skilja sig från det som menas. Är det inte rimligt att en dator också skulle kunna besväras av detta? Alla har vi väl någon gång läst om en text eftersom vi insett att vi inte förstod allt som stod där. Hur programmerar man en dator så att den läser om en fullt läsbar text därför att den insett att den inte förstått meningen i det som stod där?

Det automatiska systemet måste också klara av att konstruera en sökstrategi bestående av en eller flera sökfrågor. En sökfråga är en regel som talar om vad som kan vara relevant. Förutsatt att man kan få datorn att "förstå" vad den ska leta efter och beskriva detta på alternativa sätt, går det kanske också att skapa ett program för att automatiskt skapa dessa "regler". Vi känner till program som kan konstruera sökfrågor utifrån ett stycke text och således söker automatiskt. Under gynnsamma förutsättningar kan ett sådant program ersätta den initiala delen av en undersökning (dvs det vi på granskarspråk kallar "idiot-undersökning"), men det kan inte (åtminstone inte ännu) ersätta en riktig undersökning. Varför? Datorprogram kan t.ex. inte skapa bra sökfrågor utifrån en ritning och de saknar förmåga att förstå vad de letar efter. Mer om detta i nästa stycke.

Efterarbetet, att sålla ut de mest relevanta av de av sökstrategin returnerade träffarna, är särskilt svårt att automatisera. Sökstrategen vet vilken taktik som ligger bakom varje individuell sökfråga och vad han eller hon letar efter. När en sökfråga inte motsvarar förväntningarna försöker sökaren att konstruera en bättre, d.v.s. ungefär på samma sätt som brukar omformulera när man märker att det man just sade inte uppfattades korrekt av den man talar med. Även om det ibland kan vara svårt att uttrycka i ord vad man letar efter vet alla vad som menas med "jag vet när jag ser det". Sökaren har således en unik förmåga att identifiera vilka träffar som är relevanta och vilka som inte är det. Hur får man en dator att veta vad den letar efter "när den ser det"? Ett datorprogram är en uppsättning regler, så naturligtvis skulle man kunna konstruera regler för vad som är relevant. Problemet är dock att när det är dags att lösa den sista deluppgiften så har sådana regler redan använts - sökfrågorna konstruerades just för att tala om vad som kan vara relevant!

Men om systemet konstruerar smartare sökfrågor? Med en sökfråga som bara sorterar ut det som är mest relevant kan man ju trolla bort hela problemet - då behövs ju inte ens något efterarbete! Det är en alltför vanlig missuppfattning att det går att konstrurera den perfekta sökfrågan - den som returnerar de mest relevanta dokumenten och ingenting annat.

För att förstå hur omöjligt detta är kan man studera en patentansökan med publicerad sökrapport och sedan försöka att konstruera en sökfråga som sållar ut de dokument som citeras i sökrapporten och ingenting annat. Självklart utan att använda information som inte fanns att tillgå först i efterhand (publikationsnummer, information ur sökrapporten etc).

Skulle någon mot all förmodan lyckas med uppgiften, är den troligaste anledningen inte att man hittat den perfekta sökfrågan till en mycket specifik uppfinning på ett mycket avgränsat teknikområde, utan att man hittat en patentansökan med en mycket dålig sökrapport.

Sökbruset - vår glädje och huvudvärk!

Diskussionen ovan försöker belysa det tvetydiga fenomen som ständigt irriterar alla som söker information: att den perfekta sökfrågan inte existerar, eller alternativt, att sökbruset existerar. Sökbruset, som består av alla de irrelevanta träffar som returneras av en sökfråga, är det som bäst förklarar varför människa ännu inte ersatts av en maskin.

En mycket viktig del av patentgranskarens arbete går ut på att analysera svar på sökfrågor för att skilja de "informationsbärande signalerna" från det störande sökbruset. Ofta ägnar granskare betydligt mer tid åt detta efterarbete än vad de flesta tror. Det räcker nämligen inte med att hitta några relevanta träffar och rapportera dessa till kunden. När man använder Internet som uppslagsverk i sin vardag är några av de träffar som hamnat högt upp i sökmotorns rankingsystem ofta tillräckligt för att besvara frågan, men vid en patentundersökning strävar man efter att lokalisera de allra mest relevanta träffarna och underförstått att inte missa en enda av dessa. De som i sin sökarvardag upptäcker att det finns en auktoritativ och klargörande beskrivning på plats 234 i sökmotorns rankingsystem är nog ganska få.

Ett vanligt sätt att skilja ut det viktiga är att identifiera de "toppar" som når över "brusnivån". Detta motsvarar vad de flesta gör när de söker efter information - man skickar i väg en sökfråga och studerar sedan svaret för att identifiera de träffar som bäst beskriver det sökt efter. Om brusnivån är så hög att det är svårt att urskilja några toppar, förändrar man sökfrågan för att sänka brusnivån och försöker igen. Det gäller dock att vara försiktig, för precis som i andra sammanhang kan en alltför kraftig, alltför generell eller missriktad brusreducering resultera i att man går miste om värdefull information som gömmer sig i bruset. Av denna anledning använder en erfaren sökare extremt sällan exkluderande sökfrågor.

Alla använder sin kunskap och sin erfarenhet för att skapa så bra brusfria sökfrågor som möjligt, men eftersom resultatet alltid innehåller brus krävs att man också kan hantera sökbruset. Det som utmärker en skicklig patentgranskare är förmågan att hantera sökbrus på ett sådant sätt att viktig information sällan missas.

Med detta sagt, tänker sig de flesta att en skicklig sökare konstruerar sökfrågor med högre "signal-till-brusförhållande". Det är nog förvisso sant, men det är bara en del av förklaringen. Som redan nämnts ägnas ofta mycket tid åt att det analyserande efterarbetet. Ibland vid större undersökningar kan detta först och främst innebära identifiering av irrelevanta träffar. Detta låter säkert litet bakvänt för den oinvigde, men de som minns att en sökfråga är ett slags filter som är tänkt att släppa igenom sådant som kan vara relevant inser att det emellanåt kan vara en fördel att koncentrera sig på att ta bort det irrelevanta.

Alla som försörjer sig på att söka teknisk information har säkert en hatkärlek till sökbruset. De är på sätt och vis tacksamma och glada för att det finns - utan dess existens skulle det fria och stimulerande arbetet som sökare förändras radikalt, och kanske t.o.m. upphöra att existera. Samtidigt känner sig säkert alla då och då frustrerade och irriterade över sökbruset, eftersom det alltid gör jobbet "svårare än det borde vara". Bruset gör arbetet oberäkneligt och därför kan ibland en undersökning ta längre tid än man från början tänkt sig. Majoriteten av kunderna brottas inte dagligen med sökbruset och har kanske aldrig upplevt de svårigheter man kan hamna i. Därför kan det ibland vara svårt för en sökare att förklara för kunden varför undersökningen tar längre tid än man lovat.

Patentgranskare - en tekniskt kvalificerad sökexpert

Som nämnts ovan är det av vikt att man dels förstår vad man letar efter och dels förstår vad man inte letar efter. Men det är också av viktigt att man vet varför man letar.

Nyhets-, validitets- och intrångsundersökningar tjänar olika syften, de kräver olika mycket arbete och olika sökstrategi. En sökstrategi kan också se mycket annorlunda ut beroende på vad man letar efter och vilket teknikområde som undersöks. Det är säkert självklart för de flesta att det ibland är bäst att använda patentklasser och sökord och ibland är mer effektivt att studera bilder.

Det händer att kunder ringer och undrar om den som ska söka kan en viss teknik. Vad han eller hon oftast undrar är om sökaren kan förstå deras uppfinning så att han eller hon kan göra en bra undersökning. Ett rimligt krav att ställa. Med civilingenjörsbakgrund och gedigen erfarenhet av patentundersökningar inom en rad områden är vi tekniskt kvalificerade att förstå teknik.

Att den som ska hjälpa till med en sökning ska vara teknisk expert på det aktuella teknikområdet är förvisso ett önskvärt, men samtidigt ett mycket högt krav att ställa. Få är experter på områden de inte aktivt arbetar med på fulltid. Vi arbetar fulltid med att söka teknisk information med särkilt fokus på patentinformation.

Det ringer sällan någon kund och frågar efter en sökexpert som kan hjälpa till med att lösa ett teknisk problem. Inte så konstigt kan tyckas, men om man står inför ett problem kan det ju vara intressant att få reda på om någon haft samma problem förut, löst det och i så fall hur. Det är just det som patent är - lösningar på tekniska problem. En patentgranskare hjälper sina kunder med att ta fram information om detta.

Varför anlita ett sökföretag som WPT?

Med allt lättare tillgång till allt fler informationskällor, gratis patentinformation på webben och bättre sökverktyg, är det naturligt att ifrågasätta varför man ska anlita ett sökföretag som WPT.

En person som är van att söka information överväger kanske att göra nyhetsundersökningen själv. För den som har mindre sökvana känns det kanske både tryggt och smidigt att låta patentombudet som ska utforma en eventuell patentansökan också ta hand om nyhetsundersökningen. Inget av dessa alternativ är nödvändigtvis ett dåligt alternativ, men här följer några bra anledningar till varför man bör anlita oss istället:

  • Vi ägnar oss uteslutande åt det vi är bäst på - att söka teknisk information.
  • Vi är tekniskt kvalificerade sökexperter med civilingenjörsbakgrund och mångårig erfarenhet av patentundersökningar.
  • Vi förstår "patentiska" och kan de olika klassificeringssystem som används för patent.
  • Vi har tillgång till sökverktyg och databaser som privatpersoner eller mindre företag oftast inte har.
  • Vi är ett oberoende sökföretag som aldrig vunnit en kund genom att inte berätta allt - däremot har vi garanterat förlorat flera uppdrag på att vi gjort det.